Snapphanerallyt från högerstolen...
Då var det dags för SSRC deltävling och färden drog mot skåne tidig lördagmorgon. Det hade nu gått några veckor sen vi tävlade i Rojarundan och vi hade varit ute och "tränat" lite noter för att jag skulle förstå vad Peder ville höra och för att han skulle förstå mig. Lite komplicerat lät det där, men jag vet att det gjorde susen.
När vi satt i besiktningskön skulle jag skriva i vagnboken. Det var inte många tävlingar kvar i den och började räkna. Skulle visa sig att Opeln skulle göra sin 120:e tävling här nere. Måtte det nu gå riktigt bra på jubileumstävlingen!
SS1: Gick ryckigt och jag var säkert sen överallt, men i mål kom vi och det skulle visa sig vara en bra tid. 3:a i klassen, 3 tiondelar upp till andra. 6:a totalt.
SS2: I kön till ss2 kom Peder på att det var nog inte så jäkla dålig tid på förra, så nu skulle vi försöka behålla "varvet på motorn" och hålla i. Kul sträcka, bra fäste men en 7:e tid i klassen.
SS3: Bra attack tyckte jag. Manade på mycket och massor. Men en 9:e tid på sträckan och nu låg vi 6:a i klassen. Dock bara 5,7 sekunder upp till andraplatsen i klassen. Tajt, men kul! Men nu är det vår tur att ha tiondelarna på vår sida!
SS4: På väg till ss4 kom det som inte fick komma. Ösregn och åska. Jaha... Med regniga Växjötävlingen i bakhuvudet startade vi på sträckan. Inget fäste. Vatten i spåren och i stort sett okörbart. Kände att Peder inte riktigt fick bilen dit han ville och det sladdades mer än nödvändigt på vissa ställen. Vi kom ur en H4 och gled ut mot vänsterkanten på vägen. Där stod det stängselstolpar fint uppsatta utmed vägen och i slutet av stängslet fanns ett broräcke. Märkte att bilen gled ut mer och mer och han fick inte upp den på vägen, hur han än försökte. Hörde att det drdrdrdrdr i vänster bak. Broräcken kom närmare och närmare och det enda jag tänkte på var att "det här kommer att göra ont". Men någon var med oss där uppe och vips missade vi precis broräcket och kom upp på rätt spår igen. Puh! Dålig tid, var inte ens idé att kolla mot de andra i klassen. Nu är det slutmål och någon poäng i SSRC som gäller! Hoppas våra medtävlande också haft problem.
SS5: Hovdala. Älskade Hovdala. Jag som är "uppväxt" på skjutfält älskar det! Här gå det att spara tid och gena utav bara den (om man vågar). Efter 4 km missade vi ett vägbyte, tappade några sekunder. Strax därefter var det en V1 i vsk. Pang! Jisses vad det slog i. Tänkte nog inte mer på det. Efter en liten raksträcka var det H2. Men! Vad händer!? Hör han mig inte? H2 skriker jag!! Peder kör rakt rakt ut på åkern med fullt rattutslag. Gled så fint nerför åkern i det dygnsura gräset och vi skulle leta upp någonstans vi kunde komma upp på vägen igen. Gick inte! Men sväng då! Kort därefter kom jag på mig själv att det är nog bäst att sluta gapa här i högerstolen, för vi kommer ingenstans. Ut ur bilen. Med framhjulen ståendes åt var sitt håll blev det här ingen lätt match. P-änden hade gått av vid styrstaget. Men tur att det hände där och inte någon annanstans.
Dax att bryta ihop och komma igen nästa helg. Vimmerby - here we come! Eller som Peder säger "Nä, nu jävlar!"
