Emiltrofén från kartläsarstolen...
(Film kommer snart!)
Dags för både DM och SSRC i Målilla. Viktig tävling, hög kofficient i SSRC och några välbehövliga poäng i DM skulle vi behöva. Besiktningen i Vimmerby gick smärtfritt, lastade upp och for ner till Målilla där anmälan, start och mål skulle vara. Det värsta med rally är absolut denna väntan innan första start. Känns som en evighet och man vill bara komma iväg! Men det är ju lika för alla.
SS1: Snabb, 15 km ss. Gick väl ryckigt som vanligt. 8:e tid i klassen. Ej nöjda. Bara genomsvetta.
SS2: Orytmisk bökig sträcka som vi inte fick något flyt i. Svårläst och knackig. Mycket lyft och Opeln fick sig några rejäla flygturer. Vi hade fjärde tiden på sträckan och om vi bara nu kunde ta i lite mer.
Service. Matintag. Tankning.
SS3: 1 mil oerhört krokig väg. Jag hade plockat bort onödig info för att hinna med och nu skulle vi slå till! Helt fantastisk sträcka och vi flög, hoppade, sladdade och hade jättekul! Peder körde riktigt bra och jag var faktiskt med i noterna hela tiden (tro det eller ej). Borde gynnat framhjulsdrivna bilar och vi hade en femtetid i klassen på sträckan. Nu låg vi även femma i klassen. Men oj vad tajt. Det här handlar om tiondelar! Vi hoppas att vi har dom på vår sida idag och att vi inte missar någonstans. En miss, så hamnar vi långt efter...
SS4: Fruktansvärt rolig sträcka! Rätt så lurig, men häftig och supersnabb på slutet! Jag manade på Peder allt vad jag kunde och nu måtte tiden räcka till något bättre! Precis vid målskyltarna stängde Peder av bilen... Varm och trycker ut sig vatten. Usch, inga dumheter nu. På sträckan hade vi snabbaste tiden på sträckan och andra tiden totalt i tävlingen. Vi insåg väl att vi hade nog klättrat några placeringar och nu var det bara att försöka hålla i och hålla detta ända till slutmål.
SS5: Med lite skitigt bäcksvatten och den lilla kolsyra Lokan som fanns fyllde vi Opeln med vatten för att kunna ta oss runt. Nu jäklar skulle det varvas och hållas i ordentligt över krönen! Oerhört snabb sträcka och jag tänkte i mitt stilla sinne när det går för fulla muggar att hoppas verkligen nu att noterna stämmer och att jag är rätt. För fy! Vad fort det går! Om det var bäcksvattnet som gjorde det eller inte vet jag inte, men vi drog till med en kanontid på sista sträckan. Snabbast igen i klassen och andra tid totalt efter en 4WD. Här hade det minsann inte fegats, utan plattan i mattan! Vi hade en medelhastighet på 115 km/h fast det kändes som minst 300 i Opeln av årsmodell 76.
Vi blev 2:a i klassen och 3:a totalt. Dessutom bästa RWD och det är vi jättenöjda med! Med 8 poäng i DM, 40 poäng i SSRC, fyra priser och två fina blomsterkvastar tackar vi Vimmerby MS för fin tävling och laddar om inför nästa!
måndag 23 augusti 2010
lördag 21 augusti 2010
Multimedia message
Multimedia message
Multimedia message
Multimedia message
Multimedia message
tisdag 17 augusti 2010
Tävlingsrapport, Snapphanerallyt
Snapphanerallyt från högerstolen...
Då var det dags för SSRC deltävling och färden drog mot skåne tidig lördagmorgon. Det hade nu gått några veckor sen vi tävlade i Rojarundan och vi hade varit ute och "tränat" lite noter för att jag skulle förstå vad Peder ville höra och för att han skulle förstå mig. Lite komplicerat lät det där, men jag vet att det gjorde susen.
När vi satt i besiktningskön skulle jag skriva i vagnboken. Det var inte många tävlingar kvar i den och började räkna. Skulle visa sig att Opeln skulle göra sin 120:e tävling här nere. Måtte det nu gå riktigt bra på jubileumstävlingen!
SS1: Gick ryckigt och jag var säkert sen överallt, men i mål kom vi och det skulle visa sig vara en bra tid. 3:a i klassen, 3 tiondelar upp till andra. 6:a totalt.
SS2: I kön till ss2 kom Peder på att det var nog inte så jäkla dålig tid på förra, så nu skulle vi försöka behålla "varvet på motorn" och hålla i. Kul sträcka, bra fäste men en 7:e tid i klassen.
SS3: Bra attack tyckte jag. Manade på mycket och massor. Men en 9:e tid på sträckan och nu låg vi 6:a i klassen. Dock bara 5,7 sekunder upp till andraplatsen i klassen. Tajt, men kul! Men nu är det vår tur att ha tiondelarna på vår sida!
SS4: På väg till ss4 kom det som inte fick komma. Ösregn och åska. Jaha... Med regniga Växjötävlingen i bakhuvudet startade vi på sträckan. Inget fäste. Vatten i spåren och i stort sett okörbart. Kände att Peder inte riktigt fick bilen dit han ville och det sladdades mer än nödvändigt på vissa ställen. Vi kom ur en H4 och gled ut mot vänsterkanten på vägen. Där stod det stängselstolpar fint uppsatta utmed vägen och i slutet av stängslet fanns ett broräcke. Märkte att bilen gled ut mer och mer och han fick inte upp den på vägen, hur han än försökte. Hörde att det drdrdrdrdr i vänster bak. Broräcken kom närmare och närmare och det enda jag tänkte på var att "det här kommer att göra ont". Men någon var med oss där uppe och vips missade vi precis broräcket och kom upp på rätt spår igen. Puh! Dålig tid, var inte ens idé att kolla mot de andra i klassen. Nu är det slutmål och någon poäng i SSRC som gäller! Hoppas våra medtävlande också haft problem.
SS5: Hovdala. Älskade Hovdala. Jag som är "uppväxt" på skjutfält älskar det! Här gå det att spara tid och gena utav bara den (om man vågar). Efter 4 km missade vi ett vägbyte, tappade några sekunder. Strax därefter var det en V1 i vsk. Pang! Jisses vad det slog i. Tänkte nog inte mer på det. Efter en liten raksträcka var det H2. Men! Vad händer!? Hör han mig inte? H2 skriker jag!! Peder kör rakt rakt ut på åkern med fullt rattutslag. Gled så fint nerför åkern i det dygnsura gräset och vi skulle leta upp någonstans vi kunde komma upp på vägen igen. Gick inte! Men sväng då! Kort därefter kom jag på mig själv att det är nog bäst att sluta gapa här i högerstolen, för vi kommer ingenstans. Ut ur bilen. Med framhjulen ståendes åt var sitt håll blev det här ingen lätt match. P-änden hade gått av vid styrstaget. Men tur att det hände där och inte någon annanstans.
Dax att bryta ihop och komma igen nästa helg. Vimmerby - here we come! Eller som Peder säger "Nä, nu jävlar!"
Då var det dags för SSRC deltävling och färden drog mot skåne tidig lördagmorgon. Det hade nu gått några veckor sen vi tävlade i Rojarundan och vi hade varit ute och "tränat" lite noter för att jag skulle förstå vad Peder ville höra och för att han skulle förstå mig. Lite komplicerat lät det där, men jag vet att det gjorde susen.
När vi satt i besiktningskön skulle jag skriva i vagnboken. Det var inte många tävlingar kvar i den och började räkna. Skulle visa sig att Opeln skulle göra sin 120:e tävling här nere. Måtte det nu gå riktigt bra på jubileumstävlingen!
SS1: Gick ryckigt och jag var säkert sen överallt, men i mål kom vi och det skulle visa sig vara en bra tid. 3:a i klassen, 3 tiondelar upp till andra. 6:a totalt.
SS2: I kön till ss2 kom Peder på att det var nog inte så jäkla dålig tid på förra, så nu skulle vi försöka behålla "varvet på motorn" och hålla i. Kul sträcka, bra fäste men en 7:e tid i klassen.
SS3: Bra attack tyckte jag. Manade på mycket och massor. Men en 9:e tid på sträckan och nu låg vi 6:a i klassen. Dock bara 5,7 sekunder upp till andraplatsen i klassen. Tajt, men kul! Men nu är det vår tur att ha tiondelarna på vår sida!
SS4: På väg till ss4 kom det som inte fick komma. Ösregn och åska. Jaha... Med regniga Växjötävlingen i bakhuvudet startade vi på sträckan. Inget fäste. Vatten i spåren och i stort sett okörbart. Kände att Peder inte riktigt fick bilen dit han ville och det sladdades mer än nödvändigt på vissa ställen. Vi kom ur en H4 och gled ut mot vänsterkanten på vägen. Där stod det stängselstolpar fint uppsatta utmed vägen och i slutet av stängslet fanns ett broräcke. Märkte att bilen gled ut mer och mer och han fick inte upp den på vägen, hur han än försökte. Hörde att det drdrdrdrdr i vänster bak. Broräcken kom närmare och närmare och det enda jag tänkte på var att "det här kommer att göra ont". Men någon var med oss där uppe och vips missade vi precis broräcket och kom upp på rätt spår igen. Puh! Dålig tid, var inte ens idé att kolla mot de andra i klassen. Nu är det slutmål och någon poäng i SSRC som gäller! Hoppas våra medtävlande också haft problem.
SS5: Hovdala. Älskade Hovdala. Jag som är "uppväxt" på skjutfält älskar det! Här gå det att spara tid och gena utav bara den (om man vågar). Efter 4 km missade vi ett vägbyte, tappade några sekunder. Strax därefter var det en V1 i vsk. Pang! Jisses vad det slog i. Tänkte nog inte mer på det. Efter en liten raksträcka var det H2. Men! Vad händer!? Hör han mig inte? H2 skriker jag!! Peder kör rakt rakt ut på åkern med fullt rattutslag. Gled så fint nerför åkern i det dygnsura gräset och vi skulle leta upp någonstans vi kunde komma upp på vägen igen. Gick inte! Men sväng då! Kort därefter kom jag på mig själv att det är nog bäst att sluta gapa här i högerstolen, för vi kommer ingenstans. Ut ur bilen. Med framhjulen ståendes åt var sitt håll blev det här ingen lätt match. P-änden hade gått av vid styrstaget. Men tur att det hände där och inte någon annanstans.
Dax att bryta ihop och komma igen nästa helg. Vimmerby - here we come! Eller som Peder säger "Nä, nu jävlar!"
lördag 14 augusti 2010
Multimedia message
Multimedia message
Multimedia message
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)